SPÅRVÄG I KARLSTAD
Projekterad spårvagn för Karlstad.
Källa: ABB Traction
I september 1907 lämnade kapten Hugo Ziegler och ingenjör Axel Svanbom i Karlstad till stadsfullmäktige in en motion om att anlägga en spårväg i Karlstad. Den 23 december samma år utsågs ledamöter till en kommitté för "utredning och förberedande behandling af frågan om anläggande af elektriska spårvägar här i staden". (Karlstad Stad, Drätselkammarens protokoll F2:20)
Därmed inleddes en process, som kom att vara i drygt 15 år och som till sist utmynnade i ingenting. Man kan med rätta placera in Karlstads spårvägar under rubriken "Sån't som inte blev". Spårvägsplanerna är ungefär samtida med andra projekt, som heller inte blev av, t ex planerna på järnväg mellan Åmål och Arvika, samt mellan Karlstad och Häljebol i Gillberga.
Spårvägsplanerna har beskrivits översiktligt i Wermlandica 1992.4
SPÅRVÄGSKOMMITTÉNS ARBETE
Motionen från Ziegler och Svanbom inleds med orden: "Att staden Karlstad sedan några år befinner sig uti ett afsevärdt uppsving, det är en iakttagelse, som för en hvar är lätt skönjbar." Som belägg för detta påstående hänvisar man till att invånarantalet, handel och näringar, trafiken till staden till lands och sjöss, fastigheternas antal och värde samt skatteunderlaget har ökat. Det har under de senaste 10 åren ökat i en grad, som man inte kunnat förutse. Sannolikt är även att denna ökning ännu blott befinner sig i sitt första skede.
I ytterligare positiva tongångar hänvisar man till stadsplanens utökning till Klara, Herrhagen, Viken och Kvarnberget samt att man medverkat till Karlstad-Munkfors järnvägs anläggande. Värmlands regemente kommer inom kort att flytta till Karlstad. Man har fördelar av Trollhätte kanals utvidgning. Inlandsbanan kommer troligen att skära nordvästra stambanan någonstans mellan Charlottenberg och Karlstad. Karlstad-Byälvens järnväg är projekterad.
Motionstextens författare närmar sig sakfrågan genom att nämna att kommunikationerna inom staden bör förbättras och bättrar så på argumenten ytterligare. Karlstad har vuxit. Avstånden är långa. Många vill kanske anlägga egna hem utanför staden. Efter cirka 2 sidors kringgående rörelse kommer man så till vad man vill ha sagt: "Det är därför vi anse tidpunkten för dryftandet af frågan om elektriska spårvägars anläggande i Karlstad nu vara inne". Man jämför med andra städer. Visserligen finns det större städer än Karlstad utan spårväg, men man bör inse fördelarna. Förutom persontransporter kan spårvagnarna användas för postbefordran och kanske tjänstgöra vid en del gators vattenbegjutande. Om järnvägen Karlstad-Byälven kommer till stånd kan kanske denna järnvägs livsmedelsvagnar framföras på spårvägsspåren till saluhallen.
Spårvägen bör anläggas i stadens regi. Det finns exempel där man ångrat att man överlämnat denna lukrativa verksamhet i privat regi.
Man har tillskrivit Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget i Västerås och fått en kostnadsberäkning samt föreslår linjesträckningar med två linjer, förminskad karta. (En 917KB stor karta med bättre upplösning kan beställas. Skriv "Karlstad-karta 1908" i e-posten). Linje 1 är 4300 m lång och linje 2 2500 m och föreslås trafikeras med 8-minuterstrafik under 16 timmar av dygnet. I offerten föreslås inköp av 12 st 2-axlade motorvagnar, 1 revisionsvagn, 1 saltvagn och 1 snöplog. Anläggningskostnaden skulle totalt bli 494.000:-. Driftskostnaden beräknas bli 110.000:- per år. I detta ingår bl a lön åt "ingeniör" á 4000:- och 23 vagnförare och konduktörer á 960:-. Reparatörslönerna ligger på 1200:-.
ASEA gör så en jämförelse med kostnaderna för spårvägstrafik i Göteborg, Helsingfors, Trondhjem, Helsingborg och Århus.
Man vill använda spårvägen för godstrafik till saluhallen. I ett svar av den 16 augusti 1907 klargör ASEA att den för spårvägen föreslagna skentypen inte lämpar sig för Statens Järnvägars godsvagnar. Däremot skulle ett för Karlstad-Borgvik-Byälvens järnväg projekterat spår i Hamngatan kunna samutnyttjas för såväl spårvagnar som godsvagnar.
I stadsfullmäktiges sammanträde den 23 december 1907 utses ledamöter till en s k spårvägskommitté. Kommittén kommer att bestå av kapten Ziegler, ingenjör Svanbom, major Th Helleberg, disponent I Wallberg och major O Ahlmark, samt som suppleanter kamrer R Nyström, disponent O Kullgren och handlanden Th Ryttner.
Denna kommitté sammanträder första gången den 12 februari 1908. Vid nästa sammanträde, den 9 mars 1908, föredras svarskrivelse från Elektriska Prövningsanstalten med anledning av linjeändringen. För en kostnad av 600:- åtar prövningsnämnden sig att utarbeta en teknisk och ekonomisk utredning. Man beslutar även att från stadsbyggmästare-kontoret anskaffa en blåkopia av "gatuprofiterna" (bör vara gatuprofilerna) vid Kyrkbacken och de kuperade delarna av Herrhagen där linje 1 föreslagits gå.
Den 7 april 1908 sammanträder man åter, nu tillsammans med ett ombud från Elektriska Prövningsnämnden. Man företar en åktur utmed de planerade linjerna.
I augusti 1908 erhåller kommittén en utredning från Elektriska Prövningsanstalten "rörande möjligheten af elektrisk spårvägsdrift i Karlstad". I utredningen analyseras den ekonomiska planen. Prövningsanstalten gör den bedömningen att om man beräknar de inkomster, som kan komma att förväntas, så ställer sig projektet "föga lofvande". Erfarenheter säger att "efter sedan den första 'nyfikenhetsåkningen' upphört" brukar åkfrekvensen gå ner. Man diskuterar även biljettavgiftens storlek. Den bör vara 10 öre. 10-örestariffen har sådan hävd att den inte bör överskridas.
Man har även synpunkter på linjedragningen och föreslår några andra alternativ. Man förordar 15-minuterstrafik i st f den 8-minuterstrafik som föreslagits. Eftersom linje 1 och 2 går i samma spår ensträcka, så blir det i praktiken 7½-minuterstrafik. Linje 2 föreslås i detta alternativ att utsträckas till Hamnen.
Nästa sammanträde hålls den 30 januari 1909. Elektriska Prövningsnämndens utredning har under tiden sedan senaste sammanträdet cirkulerat bland ledamöterna. Man beslutar inhämta uppgifter om spårvägs-trafiken i Uppsala och Jönköping m fl städer.
Den 14 januari 1910 får spårvägskommittén ett brevsvar från ASEA. Kommittén har tillfrågat ASEA om så kallade explosionsmotorvagnar. Sådana har sedan många år varit i bruk i bl a Ungern. De är dock inte lämpliga för spårvägstrafik utan har fördelar enbart vid järnvägar med ringa persontrafik.
Kommittén börjar nu korrespondera med företrädare för spårvägsföretag i Sverige och övriga Norden, bl a Jönköping, Uppsala, Hälsingborg, Gävle, Sundsvall och Drammen. De första 6 vagnarna man köpt i Drammen var av tyskt fabrikat och dessa vill man "ikke anbefalle". Nu har man en 7:de vagn av helt norskt fabrikat och för denna vagn finns "bare rosende udtalelser". Man har haft problem med "rysting i husene" orsakat av spårvagnarna, men sedan man jämnat ut spårbädden med en "dampenvals" har klagomålen på skakningar upphört. Man har även skriftväxling med spårvägskommittén i Örebro. Även där finns planer på spårväg.
Den 12 juni 1914 beslutar man göra ett uttalande i en skrivelse till stadsfullmäktige. I denna, daterad den 15 juni s å, redogör man för vad man gjort sedan 1907. Man har bl a fört personliga förhandlingar med "åtskilliga tjänstemän vid förhandenvarande olika spårvägsanlägg-ningar inom landet". Man fortsätter: "Emellertid - och närmast med anledning af de genast vid komitéuppdragets erhållande tillstötande ogynnsamma ekonomiska förhållandena - ansåg komitén, som i hvarje fall med intresse omfattade det väckta förslaget, lönlöst att redan då framlägga något utlåtande i frågan, hvarför densamma i afvaktan på bättre tider fått hvila". Nu vill man inte längre fördröja frågans avgörande utan lämnar sitt förslag. Man föreslår att till en början enbart anlägga linje 1. Linje 2 ämnar man vänta med tills Västra bron byggts om. När linje 2 anläggs föreslås den gå till kyrkogården i stället för Östra Station.
Den 13 juli 1914 lämnar kommittén ny kostnadsberäkning till stadsfullmäktige. Tidigare har föreslagits en medelhastighet på 12 km/h. Eftersom Karlstad har så breda gator kan denna hastighet ökas till 18 km/h. Man har räknat upp kostnaderna och kommer nu till en anlägg-ningskostnad på 576.000:-. Man föreslår att endast linje 1 anlägges. Man kommer då att göra så att vid hörnet av Ny- och Åttkantsgatorna, så går varannan vagn till Herrhagsskolan och varannan till kyrkogården.
Den 22 december 1916 konstaterar stadsfullmäktige att marknadsförhållandena till följd av världskriget blivit synnerligen osäkra. Man begär omräkning å anläggningskostnaderna samt beslutar i avvaktan på stabilare förhållanden att bordlägga ärendet. (Stadsfullmäktige i Karlstad Handlingar 1916. Ser A, n:o 13, s67.)
Den 28 september 1921 offererar ingenjör C Aug Olofsson i Karlstad 2 st nya Fiat-Omnibussar, modell 18 Bl, till ett pris av 30.000:-. Till offerten är fogat ett vykort föreställande en Fiat-buss framför Collosseum i Rom med texten: "ROMA - Il Colosseo. Autobus FIAT nei ser-vizi publici".
1922 bildas Nya åkeriet, som startar busstrafik med 4 st bussar inom staden. (Dahlgren-Moberg 1954, s319f.)
Den 17 september 1923 konstaterar drätselkammaren "att genom motortrafikens utveckling frågan om spårvägars anläggande här i staden får anses hava förfallit". Man hemställer hos stadsfullmäktige att den väckta motionen från 1907 måtte avslås. (Stadsfullmäktige i Karlstad Handlingar 1923. Ser A, n:o 17, s4ff.)
Den 18 oktober 1923 avslår stadsfullmäktige motionen om spårvägar och förklarar spårvägskommitténs arbete slutfört. (Ibid. Ser B, §167, 18/10.)
De styrande i Karlstad är dock inte ensamma om planer som stannade på papperet. Vi har nämnt Örebro. Planer under samma tid finns även i Borås, Falun, Halmstad och Linköping. (Bengt Hultin 1973, Mats Palenius 1974, Erik Hägge 1968, Björn Seger 1973.)
En sammanställning av uppgifter i Svenska Spårvägssällskapets tidning SSSF-nytt samt för Halmstad i Föreningen Gamla Halmstads Årsbok 1968 (uppgift lämnad av Mats Nilsson, Halmstad) kan göras i följande tabell:
Orter med planer på spåvägar.
| ORT | PLAN | AVSLAG |
|---|
| Karlstad | 1907 | 1923 |
|---|
| Halmstad | 1907 | 1908 |
|---|
| Falun | 1908 | okänt |
|---|
| Örebro | okänt | okänt |
|---|
| Linköping | 1918 | okänt |
|---|
| Borås | 1920 | 1924 |
|---|
I DAG
I dag finns det som bekant inga spårvagnar i Karlstad. Det finns ett väl utvecklat nät av busslinjer, där dock turtätheten generellt ligger på en lägre nivå än ambitionerna 1907. Orsak till detta är dels att dagens bussar tar fler passagerare än de tänkta spårvagnarna 1907 samt att bilismen i dag är en stark konkurrent till kollektivtrafik.
En av järnvägarna, som nämndes av spårvägskommittén, Karlstad-Munkfors järnväg är nedlagd och spåret upprivet. Inlandsbanan anlades men kom att utgå från Kristinehamn och har idag ringa betydelse som kommunikationsmedel. En av järnvägarna, Karlstad-Glafsfjorden blev aldrig anlagd. Intressant är dock att man idag för diskussioner att bygga en spårförbindelse Karlstad-Grums med ungefär samma sträckning, nu med syftet att förkorta restiden Karlstad-Göteborg.
SLUTSATSER
Projektet att anlägga spårväg i Karlstad är ett intresseväckande projekt. Ovanstående är en summarisk skildring ur det arkivmaterial som finns bevarat i Karlstads kommunarkiv.
Orsaken till att man ville anlägga en spårväg synes främst vara att man ville förbättra samfärdsmöjligheterna i Karlstad. Staden växte och man fick nya krav på att snabbt kunna förflytta sig. Fram till 1907 så var det med hjälp av häst och vagn man förflyttade sig kollektivt. Studerat material ger ingen antydan om att det 1907 skulle funnits samordnade persontransporter med häst i Karlstad. I förslagen till spårväg hänvisas till att andra städer har spårväg. Kanske fanns här ett visst mått av "statusjakt". Det övergripande och i arkivmaterialet belagda skälet till förslaget var dock behovet att kunna förflytta sig bekvämare i Karlstad. Något alternativ till spårvägstrafik fanns heller inte 1907.
Vad som hindrade planerna är främst ekonomiska skäl och med all säkerhet nationalekonomiska. Dessa ekonomiska problem tillstötte enligt rapporten till stadsfullmäktige 12/6 1914 redan vid projektets inledning. Det kan synas som oföretagsamhet i kommittén att man inte ställt något förslag tidigare, men å andra sidan kan man spåra en ambition att göra kommittéarbetet grundligt och inte ställa något förslag förrän man var säker på att få igenom förslaget. 1914 ansåg man tydligen tiden mogen. Men två månader efter att rapporten till stadsfullmäktige sänts började första världskriget. Därefter på 1920-talet, då behovet av kollektiva lokala trafikmedel bör ha blivit än mer nödvändigt, så fanns bussen som möjlighet.
SAMMANFATTNING
Sammanfattning. Viktiga händelser.
1877 Hästspårvagn i Stockholm.
1901 Elektrisk spårväg i Stockholm.
1907 Motion om spårvägar i Karlstad. Spårvägskommittén bildas.
1908 Spårvägskommitténs första sammanträde.
1914 Spårvägskommittén avlägger rapport.
1914-1918 Första världskriget.
1922 Busstrafik i Karlstad.
1923 Motionen avslås. Spårvägskommittén upphör.
Förkortat utdrag ur uppsats i lokalhistoria Spårväg i Karlstad, 1995.
Antal gånger denna sida har besökts sedan 98-01-11:
Sidan producerad av:
Bernhard Granholm
Uppdaterad 2002-01-05