SLÄKTFORSKNING
VAD ÄR SANNING?
I släktforskning gäller det att gå metodiskt fram och vetenskapligt kunna bevisa sitt resultat. Helst skall man ha minst två av varandra oberoende källor som styrker varje anas existens. Den traditionella bevisföringen för en släktforskare är att referera till kyrkoarkiven, som i sig kan innehålla flera källor om ock inte helt oberoende av varandra. Men det kan ofta finnas fler källor i mantalslängder och domböcker etc.
Men vad gör man när grundkällan, kyrkoarkivet saknas? Denna fråga har många svar. Generellt kan man svara att man skall söka konventionella metoder, som att söka i t ex mantalslängder, jordeböcker, domböcker etc. Men när dessa källor saknas får man söka andra vägar från fall till fall. Om man då finner udda källor så gäller det att kritiskt värdera dessa. Jag ger som exempel ett av mina problem: Min "oäkta" farfar föddes efter 1864. Således blev hans far aldrig instämd för sitt "brott". Det saknas för övrigt en hel del även om farfars mor i kyrkoarkiven, vilken gjort det än svårare.
Jag har istället fått gå en okonventionell väg via traderade släktberättelser och ett udda dokument efterlämnat av min far. Jag inser att min bevisföring kan ifrågasättas, men jag redovisar den på sidan FARFARSFAR?. Den som har seriös kritik är välkommen att lämna sådan. Det rör sig här verkligen om facta transeuntia [fakta som inte består av ren materia (facta permanentia)]. Enligt Rolf Karlbom i Källkritik, bevisteori, vittnespsykologi (Historisk tidskrift 3/1991) får man då gå andra vägar i bevisföringen. Jag har tillåtit mig söka en indiciebevisning enligt det resonemang Rolf Torstendahl för i Historia som vetenskap (1971) där denne på sidan 148 citerar ett påstående av Harald Hjärne, som menade att "sanningen var principiellt ouppnåelig för den historiska vetenskapmannen" utan historikern i stället skulle sträva efter "sannolikhet". Torstensdahl skriver bl a "Ett dåligt material, exempelvis ett enda tendensiöst uttalande, framställer ett händelseförlopp, eller ger en orsaksförklaring till ett skeende på ett sådant sätt, att det kan kombineras med en uppfattning om i övrigt kända förhållanden".
Sidan producerad av:
Bernhard Granholm
Uppdaterad 2001-01-10