Från församlingsbladet

Broängskyrkans församlingsblad kommer ut med 6 nummer per år. I bladet finns information om församlingen och församlingens verksamhet. På denna plats finns endast några artiklar eller intressanta inlägg från bladet från de gångna åren. Artiklarna är "Kristi kyrka står för hoppet!",  "Tresamfundssamtal" samt  "Se i backspegeln för att komma framåt säkrare". 

Församlingsbladet läses med Acrobat Reader som kan hämtas på knappen bredvid

Kristi kyrka står för hoppet!

Det uttalandet gjorde Torbjörn Bastås, när han besökte vår församling i slutet av februari 2001 och fortsatte med att församlingen är det vackraste, som finns! Det är ett budskap, som ständigt återkommer hos Torbjörn Bastås, riksevangelist i vår tid.

-Varför det vackraste? Jo, vem, vilka utanför kyrkorna står för hoppet.. Finns något skönare ord än hopp? Hoppets sånger, hoppets ord! Hos oss i Broängskyrkan fick hans ord många "nedslag" vilket klart märktes i dialogen mellan Torbjörn och oss.

Till vår församling riktade han appellen: ingen tillväxt utan ungdom! Uppmaningarna var många men klädda i varma ord och med stänk av lågmäld humor:

1. Fördjupa gemenskapen på skilda nivåer. Förakta inte organisatorisk förnyelse! Fördjupa den andliga dimensionen! Det andliga behovet är mycket mer än gudstjänst!

2. Tydligt budskap. Det får inte bli så som Caroline Krook uttryckt vår kristna osäkerhet eller oklarhet: Tron har inget att tro på! Vi vet ju vem vi tror på. Jesus som Herre får komma i centrum. Vi måste fokusera mer på budskapet än på metoderna!

3. Siktet inställt på målet, därför att arbete utan visioner blir slaveri. Fast erkänn att visioner utan arbete blir svärmeri och det drabbas kristenheten också av....

-Hur ska vi förhålla oss?

Gärna steget före. Vi vet att det finns ett religiöst sökande och famlande. Man är kristen på sitt eget sätt - hur det nu går ihop?

Nästan 60 procent svenskar säger sig inte tro på Gud men bakom den siffran döljer sig privatreligiositet, kanske en annan Gudsbild eller missförstånd om den kristna Gudsbilden, kärlekens och toleransens GUD. Svensson jagas av föreställningen om en dömande, förbudsivrande GUD eller av tron på utomjordingar och nyandlighet som inte primärt är relaterade till en GUDSBILD. NEW AGE har viss attraktionskraft på studerande ungdomar och vi bör nog hålla dialogen, samtalen levande med NEWAGE-anhängare.

I diskussionen efter Torbjörns "brandfacklor" framhölls hur livsviktigt det är att visa på nådegåvorna och vårt fina arv, som även i nutid och i framtid, innehåller så mycket som bidrar till att församlingen blir det vackraste, som finns!

Per Olof Odelsten

Tresamfundssamtal

De tre äldsta frikyrkosamfunden i Sverige, Svenska Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Svenska Missionsförbundet, har under stora delar av 1900-talet sökt vägar för samarbete och agerat gemensamt i olika frågor. Samfunden har olika bakgrund och traditioner och skiljer sig också åt i teologiska betoningar och profil.

Sedan 1960-talet har samtal pågått med inriktning på att riva murarna mellan samfunden. Och under 1998 tog Baptistsamfundet initiativ till förnyade samtal. Tre representanter för Metodistkyrkan, Baptistsamfundet och Svenska Missionsförbundet har sedan i maj 1998 samtalat om vad vi vill med vårt samarbete, hur våra relationer kan utvecklas och hur en gemensam framtid kan te sig.

Grunden för arbetsgruppens samtal har varit de tre viktiga dokumenten Gemensam grund, Gemensam väg och Gemensam tro, som började utges på 60-talet och fram till -98. Resultatet av gruppens arbete föreligger nu med arbetsnamnet: ”i och för världen”. Om någon skulle vara intresserad av att läsa den, har undertecknad ett ex. till utlåning.

Målet är att samfundens styrelser finner vägar till ett nytt förenat trossamfund, en gemensam kyrka. Församlingarna kommer att under hösten 1999 få tillfälle att studera förslaget och ge sina synpunkter, och vid årskonferenserna 2002 fattar vi beslut om en avsiktsförklaring. Om detta beslut blir positivt i de tre samfundskonferenserna vidtar en process om att forma den gemensamma kyrkan. Och detta kan sedan ske några år senare. 

För församlingarna kan det innebära, att man ingår i en större gemenskap Men varje församling beslutar för sin del hur samarbetet mellan samfundens församlingar kan utvecklas på det lokala planet.

Gustav Carlstedt

Se i backspegeln för att komma framåt säkrare

"Vid årsfesterna, som höllos i slutet af juni eller i början af juli månad skiftesvis i Kristinehamn, Karlstad, Arvika, Filipstad och Åmål och voro besökta af 3-7.000 personer, predikade, utom Ansgariiföreningens ledande män landets främsta evangeliska predikanter, såsom" lektor P.P.
Waldenström och missionsföreståndare E.J. Ekman.- - -

"År 1875 hölls årsfesten i Kristinehamn vid Mellankvarn 10 minuters väg öster om staden, i en liten furulund omkransad af en bäck med sakta porlande vatten. Vädret var gynnsamt och mötesdeltagarne flera tusental." (Ur Ekman, Den inre missionens historia 3:2, Stockholm 1902, S.2075 och S.2080 f.)

Det är alltså snart 125 år sedan Waldenström fångade tusentals åhörares stora intresse vid Värmlands Ansgariiförenings årsmöte/årsfest vid Mellankvarn. Vad var ämnet? Försoningen!

"När Waldenström slutat sitt af glödande andekraft och mäktig öfverbevisning genomträngda tal, var det, som om åskan slagit ned bland den stora folkskaran, där en mängd präster, predikanter och skollärare befunno sig. Alla stodo slagna af häpnad, och den ene sade till den andre: "Hvarför sågo vi icke detta förr? Huru skulle den värld, som ännu är kvar i den ondes våld och älskar synden, hafva syndernas förlåtelse?" - Genom tidningspressen fick man strax landet rundt del af de tankar, som i dessa frågor uttalats vid mötet; och predikanterna började därefter såsom på nytt att förkunna för folket sinnesändring och syndernas förlåtelse i Kristi
namn. - - -  

Många återvände från dessa evangeliska årsfester såsom nya människor, andra såsom i anden förnyade, och hos ännu flera väcktes här det första djupare behofvet efter Gud samt glädjen och friheten i hans gemenskap." (Ekman S2085f). "Diskussionen i Kristinehamn var det första tecknet på att Waldenström ånyo ändrat position. - - - Medan han tidigare sagt, att Kristus som Guds ställföreträdare en gång för alla borttagit människornas synd, betonade han nu starkare Gud som Fadern, som ville frälsa och förlåta och försoningen som ett i människan pågående verk. Försoningsläran hade blivit patrocentrisk, med stark tonvikt lagd vid Faderns gärning i sin Son, och presentisk, med stark framhävande av livet i Kristus som syndaförlåtelsens förutsättning, "Kristus är den mannen, till vilken Fadern hänvisar alla dem, som vilja hava syndernas förlåtelse."" (Ur Berndt Gustafsson, Svensk kyrkohistoria, Stockholm 1957 S. 257 f.)

Henry Rådbo och jag med flera har för avsikt att lära oss mer om väckelsehistorien i våra bygder. VARFÖR? Vi Resonerar som Sven Lundkvist. f. riksarkivarien och f. professorn i historia, SMF:are från Uppsala.

"Utan kunskap om det förgångna har vi ingen möjlighet att se var vi är, och hur vi ska komma framåt. Det är precis som vid bilkörning. Utan backspegel kan jag inte kontrollera vad jag har bakom mig och sätta det i relation till vägen och vad jag har framför mig."

Vi startar i Januari 2000 för att "Gräva där vi står". Kom med och gör din insats! Alla har vi en mängd kunskap om det förflutna, som kan hjälpa till att forma framtiden. Titta vad du själv har hemma hos Dig: böcker, stenkakor, kassetter, vykort, gruppbilder, foton och inte minst egna minnen m.m. Vi kommer att få trevlig sysselsättning! Vi träffas på lämplig plats i kyrkan - första gången föreslår vi en tid och sedan försöker vi hitta
en tid som passar de flesta.

Välkomna hälsar Henry och Erik! Vi hoppas på festliga stunder tillsammans!

Erik D. Rosenkvist

PS. Visste ni att den första friförsamlingen, med den nytestamentliga församlingen som förebild, startade i Kristinehamn 1875 med f. komministern E.J. Ekman som föreståndare ?

(Gustafsson, s.260.)

D.S.